Samtalet om telemarketing

Man kan lugnt säga att jag kände mig smått chockad. Allt hade förvisso gått betydligt bättre än jag först föreställt mig, men ändå. Jag talar om tillfället då jag lämnade min första dag inom telemarketing. Ett arbete, ett yrke, jag kom att ha under hela 5 års tid mellan att jag var 20 och 25 år.

Innan jag berättar vidare är jag nyfiken: Är det många av er som har erfarenhet av telemarketing? Det är väl trots allt ett av de vanligaste arbetena som ungdomar har när de avslutat gymnasiestudierna. Jag är nyfiken på att veta vad ni har att säga om det. Hur era erfarenheter at yrket ser och om ni har dragit nytta av det vidare i livet. Snälla, skriv i kommentarsfältet och dela med er om era tankar, funderingar och visdomar om telemarketing.

Med detta sagt:

Jag hoppade in i bilen där mamma satt och tittade förväntansfullt på mig. Det var även hon som hade lämnat mig där på förmiddagen. Eftersom hon känner sitt barn kunde hon tydligt se på mitt ansiktsuttryck att jag var lugnare och betydligt mer nöjd. Hon log därför när jag klev in i bilen utanför telemarketing-kontoret.

• ”Jaha, det gick bra förmodar jag!” sa hon och puffade till mig på axeln.
• ”Kör bara” sa jag och vinkade lite ledigt till några telemarketing-kollegor som lämnade byggnaden samtidigt.

Det kanske var ett konstigt intryck på kollegorna; att första dagen på jobbet bli hämtad av mamma. Men vad skulle jag göra då? Kollektivtrafiken skulle ju ta evigheter och jag hade väl inget körkort!

Vi talade om telemarketing hela vägen hem. Eller ja, vi talade om företaget jag precis börjat på och kollegorna jag precis fått. Vi talade om mina första samtal inom just telemarketing och om hur det kändes. Vi pratade om precis alla aspekter en mamma och hennes barn kan prata om angående ett nytt jobb.

Vet ni vad det är som är så himla fint med den här stunden? Jag tänkte inte så mycket på det just då men mamma var oerhört stolt över mig. Jag hade landat ett jobb inom telemarketing och jag tycktes trivas. Mer behövdes inte för att göra henne nöjd. Det gjorde mig varm i hjärtat då och temperaturen har stigit till idag.

Tack mamma!